Konstepidemin, 2016

Foto Joakim Kröger

 

This will be a good year

 

Chronologically, what I show here begins with a series of yellow paintings, followed by a green series painted with the same method. These have, in turn, via some detours, given rise to the textile paintings. I seldom make sketches, but work directly with the painting, following a guiding idea. Most often the idea does not work, the painting demands something more, and this is where the working process begins…

The yellow paintings: I have used two colours in order to make the surface as flat as possible. The paint I used the most was yellow and broken white. The yellow colour has a special relationship to light and space. I’ve put much effort on the relationship between the paintings and the surrounding space trying to reduce the components. Their format is to some extent related to the dimension of the human body, there are only two colours, and their relationship with light is recognisable. The format, the two colours, the space – that’s the starting point, the point zero where the process begins. The work with the yellow series is sponsored by the Swedish Art Grants Committee and the Royal Swedish Academy of Arts.

With the yellow and white series as a point of departure I continued to make similar paintings, but with other choices of colours and materials. Here the green paintings get into the picture, as well as the colour field paintings shown at Galleri 1 in spring 2015.

The textile paintings: paintings in some of the colours stiffened or got stuck in a kind of mood painting. In order to escape these tendencies I covered the paintings with grotesque figures – only to discover that it was the original sketching, the manner of application, that had killed them, the colours were still usable. A dyed tapestry became the lower half of a painting that gradually was filled with pieces of dyed fabric until the painting was finished.

The development out of the yellow (and green) twocolourpaintings, and the unique way you see and experience them, took me to the “textilepaintings” with their closer connection to physical, tactile, way of seeing them. Shortly described; the yellow paintings you carry with you while the textilepaintings are, as good live-music, meant to be consumed where you see them. I use canvas/textiles/ropes/parts of different objects to make them 3-dimensional and physically obvious. Also here I try to find a point zero.
The textile paintings are thought of as prototypes of future works in larger formats.

I also show 2 paintings to show where i get my inspiration, and a short text of the best artist in the world. The 2 paintings is a game, like brainstorm with splash painting and net patterns.

Lennart Fägerskiöld, january 2016

Det här blir ett bra år

 

Kronologiskt börjar det jag visar på Konstepidemin med en serie gula målningar, som följs av gröna målade med samma metod. Dessa har i sin tur, via omvägar, lett vidare till tygmålningarna. Jag gör sällan skisser utan arbetar direkt i målningen utifrån en ide som jag försöker följa. Oftast visar det sig att idén inte fungerar, att målningen kräver något mer, och det är där själva arbetet startar…

De gula målningarna: Jag har använt två färger för att få en så platt bildyta som möjligt. Den färg jag använt mest är gult och brutet vitt. Färgen gul har i sig ett speciellt förhållande till ljus och rum. Jag har arbetat mycket med målningarnas förhållande till rummet ikring dem och försökt reducera beståndsdelarna: deras format är lätt relaterat till människostorlek, det är bara två färger i dem, och de har ett förhållande till ljus som är igenkännbart.

Formatet, de två färgerna, rummet – det är startpunkten, noll-läget de utgår ifrån.

Arbetet med dem är sponsrat av. Konstnärsnämnden och Konstakademien.
Utgående ifrån arbetet med de gula gjorde jag sedan liknande målningar fast med annat färg- och materialval. De gröna målningarna hör hit, liksom färgfältsmålningar som visades på Galleri 1 i våras, bland annat.

Tygmålningarna;
Målningar i vissa av färgerna stelnade eller fastnade i ett stämningsmåleri. För att komma förbi det målade jag över dem med groteska figurer – för att upptäcka att det var själva ursprungsteckningen, appliceringsmetoden, som dödat dem, färgerna i sig var användbara. En färgad tyg-vepa blev en undre hälft av en målning, som successivt byggdes på med färgade tygbitar tills målningen var klar.
Utvecklingen ur de gula (och gröna) tvåfärgsmålningarnas koppling till ett speciellt seende, till tygmålningarnas koppling till ett närmre, taktilare, seende; De gula bär man med sig, medan tygmålningarna är tänkta, att som bra live-musik, konsumeras på plats. Jag använder tyg/snören/målade träbitar för att göra dem fysikt påtagliga och tredimensionella, också där har jag försökt hitta en nollpunkt att utgå ifrån. Tygmålningarna är tänkta som urmodeller för formatmässigt större arbeten.

Jag visar också 2 målningar för att visa mina inspirationskällor, samt en kort text av världens bästa konstnär. De 2 målningarna är en lek, som brainstorm med nätmönstermåleri/stänkmåleri.

Lennart Fägerskiöld, januari 2016